LA JOUR DE MÉRE

jag bara satt i mitt fönster och drack kanelkaffe hela morgonen

och tänkte på min röda cykel som står därnere i källaren

och lite på vilken dag det är idag och sådär
sen åkte jag iväg


det är så himla fint hela vägen från mig till skogskyrkogården
bara grönt och asfalt och syrener
och när jag rullade nerför backen mot blåsut så tänkte jag att
varför är det inte alltid såhär


jag köpte den där blomman som jag köpt en gång förut
men som jag aldrig kommer ihåg vad den heter
och tanten som stod i blomsteraffären precis invid tunnelbanan hade jätteliten röst
men ett jättestort förkläde och hon sa att hon tyckte om min cykel
för den är röd och passar dig
sa hon
och det var på nåt sätt precis vad jag behövde höra för
när jag cyklade in genom portarna med jens lekman i öronen
så kändes det bara som att oh but it's hard to stay mad when there's so much beauty
verkligen var sant
och hela vägen runt kyrkogården så hade jag den låten på repeat och jag kände mig sådär stark


sen vid minneslunden på kullen så satt jag still jättelänge
och la blomman på muren och skrev i min hemingwaybok
precis allt som jag ville säga till henne skrev jag då
det där om dn och söndagar
och te och varma örsnibbar och blås i nacken och artikelläsningar för varann
och stillaliggande under täcken och rop från nedervåningen
ska ni inte komma ner snart nu går jag ut till garaget faktiskt!
och vi ropade tillbaka att
snart!
men skyndade oss inte alls utan läste mera
och hon brukade säga att
dina mackor ser ut som riktiga cafémackor ,det är så lyxigt!
sen vred hon sina ringar ett varv runt fingrarna och kollade dödsannonserna
och jag låg bredvid och hade handen i hennes hår


och sen det där om att vi inte gör så längre
för att det inte går längre
för att det är omöjligt nu ju
och då smakade det salt i hela ansiktet och jag blev kissnödig som jag alltid blir
vid såna tillfällen
och ibland kom det upp turister på kullen som fotograferade utsikten
då la jag ner snedbenan över ansiktet och var tyst ett tag
i alla fall tills dom gått igen
och jag skrev och skrev och mindes och mindes och höll kanske på att dö ett tag
men det gjorde jag inte
jag klappade på blombladen och viskade en grej precis innan jag gick
och så cyklade jag hem utan musik
för det blåste och lindarna sjöng runt omkring mig