när det är såhär mörkt är det jobbigt att gå upp på morgonen
och det är mörkt hela vägen till det nya jobbet
och det är mörkt hela vägen hem från det nya jobbet
då tycker jag att rimfrostrosorna på glasrutorna vid tunnelbanetrappan
här i the bronx
är det vackraste som finns
jag missar några tunnelbanor för att jag står och tittar
och jag fryser lite också
men det är okej
sen åker jag till lignagatan och leker bakelsefabrik med söderbarnen
en av dom heter alfons
han har berättat för mig att han inte alls gråter
han bara svettas jättemycket i ögonen
jag förstår det
en annan heter lo
hon leker mest med mina i det röda rummet
jag myser och tänker på strindberg och mina pratar flytande franska
rimfrostrosorna bara hänger där och blänker
ibland blir man nästan bländad
och i januari bor jag kanske på repslagargatan
vem vet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar