himlen hänger tung över mitt huvud
det här gråa
mina muskler svider och klagar när jag rör mig
mina ögon svämmar över mest hela tiden
och jag cyklar
jag cyklar iväg och bort
jag dricker kaffe under ensamma träd i vitabergsparken
jag vill inte cykla hem
jag vill cykla hem
jag saknar saker något så fruktansvärt mycket
och jag är rädd för att allt håller på att förändras
som när himlen rör sig eller något lika mäktigt som det
de här dagarna känns lite som begravningar
det är disigt och instängt och sorgligt
andnöd och huvudvärk
eller så är det bara något nytt som håller på att hända
för vad kommer efter begravningar egentligen
det där ljusa eller
jag har köpt en rutig herrskjorta och en jättestor stickad tröja
att känna sig liten i
bekvämt för såna här dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar