LIKE SAND THROUGH THE HOURGLASS

imorse när jag badade kom jag att tänka på det här med inspiration
jag gjorde ingenting speciellt, viftade lite på tårna över badkarskanten
och så kom den
som en fantastisk våg vällde den fram och liksom krävde saker av mig
jag ville liksom börja fota då
och måla
och skriva klart alla mina lösa trådar som ligger som garn i min dator
eller bara gå en jättelång regnpromenad runt söder
så sträckte jag lite på mig och irriterade den där jävla ischiasen
fy fan
det fanns liksom inget annat att göra
sjönk ner igen
låg i timmar
sen kravlade jag mig upp och nu ser jag på days of our life
tycker att det är konstigt att marlena och de andra aldrig dör
jag dricker citronte och jämrar mig
äter citodon som gör mig illamående
och alla inspiration är borta