om sju nätter sover jag åter i den näst vackraste staden jag vet
jag längtar något förskräckligt och jag märker att jag redan nu har börjat ta farväl av staden jag för tillfället sover i
när jag gick på vägen upp mot place de fêtes strök jag handen över torghandlarnas apelsiner och viskade
farväl farväl
i parken satte jag mig på den nötta stenbänken och kramade räcket
farväl farväl
i bokhandeln läste jag ut en hel roman och satte försiktigt tillbaka den på hyllan
farväl farväl
om det ligger någonting sorgligt i avsked har jag svårt att förstå det den här gången
det är som ett långt famntag, en utsträckt hand
mina fingrar som långsamt drar sig tillbaka till kroppen som alltid funnits därhemma
som hittar tillbaka
det är bekvämt, det är som det ska vara
och jag trivs.
söndag 7 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar