.jpg)
min astma har satt sig i halsen, i köttet under hakan
det kliar och river och jag piper och hostar
det här är en fruktansvärd dag
jag har duschat tre gånger utan resultat, jag har prövat allting
vill bara ligga ensam under mörka täcken och aldrig gå upp
lyssna på barndomsbanden eller radioteater med en kudde mellan låren
men klumpen i magen arbetar sig uppåt, kräks fram i min munhåla
den kravlar sig ut i mitt ansikte och färgar allting brunt
jag kan inte sluta tänka på det
jag kan inte låtsas som att det är borta
jag vet inte vad som är värst
att inte kunna gå ut eller att aldrig vilja göra det igen
melankolin och melodramatiken går hand i hand, jag vet det
men jag kan inte sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar