ALLA DE DÄR SMÅ, SMÅ SAKERNA SOM RADAR UPP SIG

på väg ner till skövde

att våren ska vara så melankolisk, alltid

jag vaknar, sträcker mig efter lurvig katt och den lena ryggen bredvid

kroppen suckar, jag klättrar ner och brygger te, ringer både viktiga och jobbiga samtal

öppnar de intressantaste böckerna jag vet, men ibland är det bara tråkigt, idag råkade det vara fantastiskt, imorgon vet jag inte

imorgon ja.

cellprover, jobb, stuart hall och representationsteori

jag dalar, jag toppar, jag vill ligga stilla, jag vill rusa de torra gatorna fram och dricka vin hela nätterna, jag vill bara se på hbo-serier och aldrig svara i telefon när det ringer

och ögonen som kliar, hostan som vill tränga ut genom bröstet, näsan som är täppt

pollenet och våren gör allting så bitterljuvt, så fruktansvärt överjävligt och fint och jag struntar i att jag låter som en håkan hellström-låt för det är verkligen såhär

känner mig som sexton år och bloggen känns som haket.com

vad ska man göra

ikväll lagar jag pasta och tomatsås med så mycket vitlök i att det kommer skrämma bort vem som helst, kanske till och med min allergi

man kan ju alltid hoppas.

michel jobbar och jag längtar efter att sova bredvid honom, att spela backgammon och hålla om, åka på utflykt och ha torsdagskalas

nu kokar det över i hela köket, hejdå.