SUNDAY TOAST

jaja det är inte en jätterelaterad bild till texten. men fatta god grej.

okej, söndag och treårs-kalas idag

jag har med mig bästa barnboken som present, har kammat håret och borstat tänderna - nu ska jag snart möta upp min bror i globen centrum och så åker vi tillsammans ut till skogås

känns fint att träffa hela familjen idag när det blåser som det gör.

i fredags var vi som sagt ett gäng på strand och drack diverse födelsedagsöl, åt tutti frutti-godisar och skrattade tillsammans

johanna fick VÄRLDENS finaste salt- och pepparkar av elize, mari och vitamin! de såg ut som små pingviner! jag dör! längtar tills jag fyller år igen (peppar michel redan nu så att han ska fixa en överraskningsfest till mig - SKANDAL att jag aldrig fått någon).

när folk började droppa av hemåt åkte jag istället till båten vid södermälarstrand och drack 3,5-or med eliott och axel, det var ganska kul.

igår vaknade jag med tungt huvud och darrig kropp, stekte två ägg till frukost och åkte sen till under för att jobba fram till eftermiddagen

det var inte så farligt jobbigt egentligen, jag köpte en zingo på vägen och mar kom och hälsade på! plus att det finns pain killers i en låda bakom disken, de kom väl tillpass.

när jag slutat mötte michel upp mig och vi köpte praliner på chokladfabriken (min bästa pralin är slut! oh please kardemummatryffel, come back!)

sen satt vi i solen på medis och kikade på aktivister från vakna.se, pussades, fnittrade och läste deras flyers, herregud säger jag bara.

när michel åkte till jobbet åkte jag hem och vilade en timme, sen mötte jag upp miranda! vi skulle nämligen gå på stadsteatern och se premiären av moskva 7 oktober (tack bästa carro för biljetterna, du är bäst!).

föreställningen var bra, minus den dramatiska upptakten till alltihop - tekniken strulade så att en av skådespelarna (efter att ha haft en scentekniker uppe på scenen som mixtrat med myggan X antal gånger UNDER FÖRESTÄLLNINGEN) var tvungen att gå ur karaktär, vända sig till publiken och fråga "hörs jag väl nu? fungerar det?", katarina evelöf blev också provocerad (antar jag?) av att tekniken inte funkade, så hon reste sig och sa "men är det inte bättre....nähä", satte sig ner igen och blev tyst.

också jobbigt när någon nere från parkett plötsligt ropade "HÖGRE!!!!" när ljudet var dåligt...ehh manners anyone?!

till slut löste sig allting ljudmässigt, och föreställningen kunde fortsätta, lite skakigt kanske men ändå. så när allt börjat rulla på igen så reser sig plötsligt någon i publiken och skriker: "FINNS DET NÅGON LÄKARE HÄR?!". man ba que?! då har en kvinna på femte raden kollapsat och det blir världens kalabalik i salongen, allt avstannar, katarina evelöf ställer sig på scenkanten och ropar att någon ska ringa efter ambulans, en man tränger sig fram till den avsvimmade kvinnan och hävdar att han är läkare, alla rör på sig i stolarna...god dang the drama. så kliver någon från stadsteatern upp på scenen och berättar att en ambulans är på väg och att vi alla kanske kunde lämna lokalen ett par minuter? we did.

så gick det kanske en kvart, sen blev vi insläppta igen och fick höra att kvinnan fått ett astmatiskt anfall men att hon redan är bättre och kommer att bli helt bra, samt att föreställningen kommer att fortsätta alldeles strax.

O M G.

efter allt detta tog det en liten stund innan jag kunde fokusera på scenen och historien igen, men när jag väl gjorde det tyckte jag om vad jag såg. men fatta vilken kaospremiär! huvva.

okej, det här ett blev asabasalångt inlägg, nu ska jag klä på mig skor och gå.

CHA!