SHORES OF WHITE SAND

bild.

jag sover elva- eller tolvtimmarsnätter nu för tiden

somnar runt tio, halv elva på kvällen. vaknar första gången runt halv fyra, fyra på morgonen, går på toaletten, klappar august som är nattvaken och busig. sen tar det en stund innan jag somnar om, men när jag väl gör det så vaknar jag inte förrän michel kommer hem från jobbet, runt sju ungefär. sen somnar vi tillsammans och jag vaknar runt tio, elva igen.

jag är världens tröttaste människa just nu. allt är inbakat i något sorts grått dammlager, jag har ont i ögonen och svårt att fokusera blicken och tankarna. vill sova hela tiden.

men så drömmer jag så fruktansvärt. om mamma.

hon finns helt plötsligt igen, någonstans, och jag letar reda på henne, väldigt nervös och pirrig och förväntansfull över att äntligen få ha en mamma igen. och jag hittar henne alltid. men hon låtsas aldrig om mig. hon vänder sig bort, kysser män, bråkar, skriker åt mig att försvinna. ibland vet hon vem jag är, men då vill hon inte ha mig ändå. hon säger att jag inte är bra nog, att jag är jobbig, att hon inte vill ha mig nära.

drömmarna ser lite olika ut, platser och situationer varierar, men innehållet är detsamma: jag hittar äntligen min mamma, och hon bryr sig inte om mig.

och jag gråter, såklart. vaknar med blöt kudde och ont i bröstet, med hopplöshetskänsla och jag undrar alltid varför jag inte kan få drömma fint om mamma. varför hon alltid är så arg i mitt huvud och varför jag alltid blir så nedgången i sorg, igen och igen och igen.

det här förstör mina dagar, litegrann. jag vet att det bara är nåt jag själv konstruerat i mitt huvud, att det är jag själv som blablabla. men jag kan inte få bort det. och någonstans vill jag inte få bort det heller, för de här drömmarna är de enda drömmarna jag har om mamma.

jag får i alla fall se henne. liksom.

jävla deppigt inlägg, men vafan.

nu måste jag tvätta ansiktet och ta bort nagellack och mascara mig lite och packa ner dator och böcker och pennor, och sen åka till mitt sista seminarum på den här delkursen.

känner ni peppen.