och det är ju så. att allt tar slut.
även ett tre och ett halft års förhållande gör det.
jag var bara inte alls förberedd på att det skulle hända nu, att det skulle kännas såhär, eller att livet skulle bli så fruktansvärt verkligt och svårt.
helt plötsligt är jag exkluderad från så många sammanhang, så många personer och platser - och det finns ingenting jag kan göra. det hemskaste av allt kan jag knappt ta i min mun, orden som tog slut på allting. men de ligger där under huden och sticker, bränner mig, en ständig påminnelse som gör att jag aldrig kan slappna av.
allting blir så djupt mörkt eller så ljust att det gör ont i ögonen, vilket av det spelar ingen roll.
jag reserverar mig för ändringar, men tror inte bloggen kommer användas jättemycket just nu.
PS. alla mina fantastiska, smarta, underbara och finaste vänner - jag älskar er så högt. DS.
1 kommentar:
mar says: Moa, du är så bra.
Skicka en kommentar