
och precis när saker börjat anta en viss form. när jag tänkt att nu är det som det är, allt som är jobbigt ser ut på det här viset, det känns såhär och jag beter mig då såhär.
så händer något. och allt blir plötsligt så jävla mycket mer fruktansvärt. så jävla vidrigt äckligt, blir det. så grundlurat falskt. min kropp går sönder, min hjärna har exploderat.
och du säger ingenting.
jag får ensam klara av det här. du ger mig inte ens dina ord. efter så lång tid. detta kommer jag aldrig kunna förlåta dig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar