vaknade av att jag grät. inte så pepp. helt grått ute. jag åt frukost med tända ljus och august bredvid mig, såg ett avsnitt six feet under till kaffet. åkte till konstfacks julmarknad. hittade en fin årsplan som nu sitter på min vägg, några magneter och en hemlig julklapp (om jag inte behåller den själv, gillar den så mycket). åkte hem, grät lite i smyg på tunnelbanan mellan slussen och skärmarbrink. har nu läst en av artiklarna som jag nämnde i förra inlägget, har ansträngt mig för att kunna tränga igenom texten och det har konstigt nog funkat även fast min hjärna känns som en miljon ihopklibbade, sega trådar. hade tänkt baka pepparkakor idag också, men jag vet inte. vill egentligen bara ligga i soffan under alla filtar och blunda, blunda, blunda. försöka tränga igenom andra saker än akademiska artiklar. få vissa saker att bli levande igen, närvarande, mina. idag känns allt jag inte har längre, mer än allt det jag faktiskt har. och det gör så fruktansvärt, fruktansvärt ont att jag får andnöd. det river, drar, det gräver med långa, skarpa naglar och jag tar alvedon och jag dricker vatten och jag ligger i framstupa sidoläge men ingenting hjälper.
mamma. mamma. mamma. hjälp.
3 kommentarer:
<3
mar says: finaste bästa moa! <3 <3
ps. jag grät hela dagen igår också?! tänka sig att vi grät samtidigt. jag grät dock av andra anledningar (jobbigt på jobbet) men gillar tanken av att ligga i soffan. hoppas din måndag blir bra. många kramar.
Kanske är det årstiden eller så? För mig är det blandat, Imorgon är det två år sen pappa dog. Det är som att tankarna inte fattar men hela kroppen minns exakt hur november kändes för två år sen, jag gråter för minsta sak, är trött och blir på något sätt rädd över att tiden går. Det är bara att hålla ut och ta det lugnt. Känslor dödar inte. Kram gummis. /s
Skicka en kommentar